
Med vänliga hälsningar
Signe och Hans Wallin
Loranga, mazariner och Elvis på Wallins café i
katthammarsvik .
|

Huset som det såg ut innan vi byggde om det 1936 |
Här är det många som tycker att tiden har stått
still sedan starten 1935, den 16 mars närmare bestämt, när min farmor Maggi
Wallin fick för sig att hon skulle starta café.
Min farfar Harald var tveksam till att det skulle gå. Dagsinkomsterna kunde
vara 12 öre berättar gamla kassaböcker och det hände ibland att de var noll.
Men ganska fort så märkte min farfar att det kom in mer pengar på caféet än
det gjorde på hans fiske och då blev det flytt och nybyggnation.
|
|
Ett litet hus med stor tomt köptes in lite längre
upp i Katthammarsvik och så byggdes det nya caféet upp med en veranda där
kaffegästerna fick sitta och lapa sol och dricka kaffe med bullar bakade på
den nyinstallerade
Agaspisen. |
 |
|

Den första Kiosken 1936 på nuvarande ställe
Till Vänster Evy Björklund och till höger Tyra Olofsson |
1939 kom kriget och ett hundratal inkallade förlades i
Katthammarsvik och det blev ett uppsving för kaféet. Män i uniform
fann en fristad, drack kaffe och åt mandelkubb så mycket det bara
gick för ransoneringskorten. I bygdegården visades varannan onsdag
film ” Tjocka släkten” och ”Klockorna klämtar i Gamla Stan”, men det
var då det. |
Desto längre tiden gick så märktes det bli allt mer populärt att komma till
oss på Wallins café. Speciellt under 50-talet när caféet byggdes ut en gång
till för att få sitt nuvarande utseende på fram sidan.
|

Vintern1958 |

Nya Kiosken 1958 med Harald Wallin och K.G Jakobsson |
Min mor Signe, som kallas ”Lillan”, kom hit som 15-åring och skulle
sommarjobba och fick ta sig från Gammelgarn ner till Katthammarsviks varje
dag. Min far Hans kan man ju säga att han föddes in i bageriet, fast han
jobbade ett tag nere på rökeriet i hamnen där han slet med att bära
fisklådor.
|
Det tog ett tag innan det sa ”klick mellan min
far och mor men det var under den tiden då caféet var navet i bygden för att
vi hade TV och det var inte så många som hade här omkring. |

1958 På bilden från Höger Harald, Maggie, Hans Wallin
Iren Siggelin, Signe Lindgren, K.G Jakobsson |
Min mormor och farfar är borta sedan länge. De var barn från två fyrvaktare,
den ene från Östergarns holme och Maggis pappa från på Hoburgen.
Tanken på att dom skulle starta café i utkanten av ett oroligt Europa och
mitt i svenska försvarslinjen mot öst kunde ju göra vem som helst orolig.
Ingen av dom hade någon utbildning i att baka men det fick bara gå. Visst
hände det att bullarna var hårda så att gästerna nästan fick lägga dom i
blöt i kaffet innan dom kunde äta dom men det var sånt som accepterades utan
tvekan.
|

Wallins Cafe på 50 talet |
Men i bland blev det fel som den gången när det
blev för mycket bittermandel i kubbarna. När det här hände så var det mycket
militärer här i Katthammarsvik så kubbarna gick åt ändå.
|
Min mor och far tog över 1963. De har heller aldrig utbildat sig inom
konditori men det fanns ju böcker som ”Sju sorters kakor” som man kunde
hitta recept i och sen var det bara att experimentera lite.
1965 så föddes min bror Göran Wallin och 5 år senare jag 1970 (Thomas
Wallin).
|

Min far Hans Wallin i bageriet som det såg ut 1986 |

Kortet taget 1986 när min mor Signe är på väg in i kiosken från
köket som det så ut då |
Mycket av bakandet har skötts med handkraft för
att vi inte har plats med stora maskiner. Men när jag utbildade mig till
konditor och var på mitt andra år (1988) så köpte vi en stor stickugn i
stället för dom plåtugnar som vi hade. Dessutom köpte vi en jäsugn och en ny
degblandare.
|

Här en bild från 1989 när jag och Åsa från min klass
fick våra Gesällbrev i Blåhallen i Stockholm |
Kommer ihåg hur min far satt där när jag var liten och passade, så fort en
plåt bullar var klar så åkte den ut i kiosken. Men det var liksom ingen idé,
det tog bara slut hela tiden så det var slitigt. Hantverket har tagit ut sin
rätt. Min far Hans är trött i kroppen, det sliter med oregelbundna
arbetstider och det ständiga bakandet, och min mor likaså med att spring för
att hinna än det ena och än det andra.
|
 |
– Sommartid går bageriet nästan dygnet runt
känns det som. Eftersom vi har en kiosk ute vid vägen så kommer man ju inte
i säng före 11 på kvällarna och sedan skall Hasse upp igen vid 4, säger min
mor som själv stiger upp vid 5-6. |
På sommaren så kommer det alltid mycket turister hit och då märks det att
försäljningen av franskbröd skjuter i höjden och dom kommer tidigt på
morgonen. Dom med lite sundare vanor kommer betydligt senare, kanske först
vid tiotiden, och köper sina rågbullar. Av många har man under åren som gått
fått höra att stället är kult och allt möjligt men det har bara blivit så
att vi inte har ändrat så mycket.
Ett tag var vi helt ute med vår inredning och nu är vi helt inne med vår
parkett som har blivit slipad ett antal gånger under tidens gång men har
ännu en hel del att ta av. Min farfar gjorde borden i päronträ. När han
tillverkade något så var det för att det skulle hålla i generationer –och
det har det gjort. Fast visst har vi limmat Perstorpskivorna på borden och
skruvat på dom 36 st. stolarna några gånger.
1957 kom det sig att fin far fick reda på en sak
som verkligen var tur för oss och det var att en man som ville flytta från
Sverige i all hast hade en Rock Ola av modell 1952-53 som han sålde
till oss för det facila priset av 700 kr.
Då var lyckan gjord.
På 90 talet skulle vi ta fram en logga och då fick den vara med längst ner i
själva loggan. |

Rock Ola av modell 1952-53 |
En gång så ville en cafégäst byta sin Mercedes mot vår Rock Ola men det
ville vi så klart inte. ”Man kan putsa en Merca tills man dör men den kommer
ändå aldrig att sjunga Putti Putti” som Sten Berglind skrev i Expressen.
Rock Olan blev även en del av vår logga när vi skulle profilera oss lite mer
och det har verkligen gjort susen.
Den gamla
AGA-spisen finns också kvar men den börjar
bli sliten och skulle behöva den del reservdelar och det börjar bli dyrt med
koks. – Det som var så billigt förr, säger min mor. Men visst har en del
ändrat sig. Vi byggde ut kiosken inne på caféet för ett antal år sedan för
att vi skulle kunna få plats med en ny kakmonter och få in en ny läskkyl men
vi var noga med att försöka att behålla stilen så mycket som det bara gick.
Smakerna har inte heller förändrats mycket. Av dom kakorna som vi bakade
förr finns ännu de flesta kvar. Fast matbröd har det blivit mycket nytt av
eftersom vi inte klarade av att hinna baka det förr med dom ugnarna vi hade
då. Visst har vi försökt att komma med nymodigheter som mosstårtor men dom
moderna tårtorna har aldrig slagit igenom utan här är det gräddtårtor och
Princess som gäller. När man kommer till kakorna så har man alltid varit
konservativ på Gotland, för kaksorterna har serverats i generationer till
fest som till begravningar, så det går helt enkelt inte att produktutveckla.
Något som vi aldrig har kunnat ändra är våra mazariner som har sett ut som
dom gör sedan Maggi öppnade caféet. Egentligen är det samma som vanliga
ovala mazariner men våra är högre och runda. Folk brukar säga att våra är så
mycket saftigare än andras och det blir man ju glad av att höra.
|

Signe Wallin, Ragna och
Gunnar Gustafsson |

Min Far Hans Wallin |
– Det blir väl så när man bakar dom höga, kan ja tänka, säger min mor. Jag
vet att både Maggi och mina föräldrar har tagit många recept från klassikern
”7 sorters kakor ” och även jag har tillfört en hel del recept från den
tiden jag gick i skolan. Knäckflarn, syltbryssel med flera men havregodis
och våra runda kakor är självpåhittade. Mina föräldrar hittade receptet till
havrekakorna vid en kaktävling i en av lokaltidningarna på 50-talet. Dom
bruna sirapskakorna är min mormors mors recept som hon bakade dem med mycket
sirap.
Följande kakor har bakats på Wallins Café ändå sedan starten 1935. Det var
min farmor Maggi som skapade recepten.
Ingefärskakor
4 ½ hg margarin
4 ½ hg socker
3 tsk ingefära
4 ½ msk sirap
8-9 hg vetemjöl
3 tsk bikarbonat
1) Rör samman margarin, socker, ingefära och sirap till en porös smet.
Tillsätt mjöl och bikarbonat. Blanda till en fast deg.
Dela degen och rulla bitarna till stänger, 4-5 cm tjocka.
Skär stängerna i 5 mm tjocka skivor och lägg därefter kakorna på smord plåt.
2) Grädda i 175 grader ugnsvärme i 7-8 min
Saffranspannkaka (9-10pers)
1 ½ dl rundkornigt ris
3 dl vatten
5 dl mjölk
4-5 dl grädde
2 hg sötmandel
1 ½ tsk salt
4 msk honung
2 g saffran
2 rivna bittermandlar
2 msk margarin
1 tsk mald kardemumma
1 kryddmått kanel
3 ägg
1) Koka riset i 3 dl vatten i 5 minuter. Häll på 5 dl mjölk och koka i
ytterligare 20 minuter på svag värme under lock.
2) Späd sedan med 4-5 dl grädde till vällingkonsistens. Låt småkoka i
ytterligare 15 minuter.
3) Skålla, skala och hacka sötmandeln och blanda i gröten.
4) Tillsätt salt, honung, stött saffran, riven bittermandel och 2 msk
margarin.
5) Krydda med kardemumma och kanel.
6) Fördela blandningen i smord långpanna och grädda i ca 30 minuter.
Vi serverar med björnbärssylt eller salmbärssylt och lättvispad grädde till
saffranspankakan
(vi har egna björnbärsbuskar bakom huset).
Nu när mina föräldrar har bestämt sig för att sluta så är
det pga flera orsaker inte bara som det har skrivits i tidningarn att all Eu
byråkrati stoppar oss.
-vist den är jobbit och har tagit bort allt det roliga med att jobba med
livsmedel men det skulle ha gått om inte vi hádde varit för billiga på det
som vi har producerat så att i själva verket har fått betala till för att
driva cafet.
Nu när det behövs investeras i ett nytt golv inne på cafet
och en hel del annat, så känner vi att orken har tagit slut, men är ändå
lyckliga för dom år som har varit.
Vi vill tacka vår underbara personal som vi har haft och
inte för att glömma alla gulliga och trevliga kunder som har kommit och
gått.
Text Thomas Wallin