Startsidan
Galleri 1
Galleri 2
Rena ditt vatten
 

Den här sidan visar hur gråvatten från dusch, disk och tvätt kan återanvändas.
Systemet Levande Vägg efterliknar naturens eget kretslopp där sol,
 luft, rörelse och växtlighet renar vårt vatten.

Förändringar i klimatet har medfört ändrade förutsättningar.
Vi vill visa att det går att spara, ta hand om och vårda vårt vatten inför framtida beohov.

98% av föroreningarna i avloppsvattnet kommer ifrån vattentoaletten. För att vatten ska kunna återanvändas och vara drickbart är det viktigt att inte förorena det med urin och fekalier. Man kan ha separationstoalett med tank för urin och kompost för det fasta.

I den Levande Väggen återbrukas fosfor tillsammans med de övriga näringsämnena i form av sallad, tomater och kryddor.

 I dammarna får vattnet tillgång till sol, luft, rörelse och växter.

Kontakta: FlytandeSten - Konst Miljö och Betong

Levande vägg ger nytt liv till vattnet

Hans Månsson  text  © Tidningen Grus & Guld 4/07

– Har du kommunalt avlopp är det stor risk att du häller ut sådant du inte borde.
Om du har ett eget kretslopp sköter du om ditt vatten mycket bättre.
Lennart Svärd och Sonja Johansson i gotländska Gammelgarn är oroliga för världens vattenförsörjning. Med sitt eget slutna kretslopp visar de hur vi skulle kunna komma till rätta med både övergödning och förstörda grundvatten.

– Det är som om vi fullkomligt föraktar vattnet på den här planeten.
Vi till och med skiter och pissar i det, och verkar totalt ha glömt bort att vatten är bäraren av allt liv!
Lennart Svärd, konstnär och JAK-medlem, befinner sig som gotlänning både bokstavligt och bildligt mitt i ett antal vattenproblem.

Först är det grundvattnet:
– De tre föregående somrarna har det varit onormalt lite regn. Särskilt här på östra Gotland. Grundvattennivåerna har sjunkit och många är tvungna att hämta sitt dricksvatten på annat håll. Dessutom förstörs grundvattnet av gifter som vi människor sprider omkring oss. Inte minst via de trekammarbrunnar som myndigheterna rekommenderar.

Sedan är det den omgivande Östersjön:
– En tredjedel av Östersjöns bottnar är döda idag. De har dött under min livstid. En av de stora bovarna är reningsverken, som släpper ut massor av fosfor i havet. Och algblomningarna kommer varje år, så nu har man börjat tala om ”algblomningssäsongen”, som om det var den naturligaste sak i världen att algerna blommar på detta sätt!

Huset är en historia för sig
Lennart Svärd är en man som inte tvekar att säga vad han tycker om både det ena och det andra. Men han stannar inte vid attenbart tycka. Han gör något åt saken också. Bland annat anser han att de etablerade sanningarna om hur vatten och avlopp bör hanteras leder ut på riktigt djupa vatten.

Följaktligen vägrar han att koppla in sig på det kommunala nätet när han bygger sig ett hus, vilket är vad han gjort de senaste åren.

Huset, förresten; det är en historia för sig. Lennart – som är en verklig mångsysslare, med ett CV lika långt som inköpslistan till ett bättre gotländskt gästabud – är bland annat verksam som betongkonstnär. (Just nu har han i uppdrag att tillverka några hundra små söta gotlandsruss á 420 kilo, vilka ska tjänstgöra som trafikhinder i kommunala Gotlandshems bostadsområden.)

Den mest iögonfallande delen av huset var från början tänkt som ett konstverk. Med de amerikanska prärieindianernas portabla tält som förebild gjorde Lennart en ”tipi” av nio stora betongtrianglar. Uppresta mot varandra skapar de ett rum på 27 kvadratmeter och närmare sex meter i takhöjd vid mittpunkten.

”Den här kan man ju bo i”, konstaterade Lennart, varpå han göt en platta, isolerade skarvarna med fårull och flyttade in, tillsammans med sambon Sonja Johansson.

Sedan byggde de till, för att få större yta att sprida ut sig på. Den delen av huset är mer konventionell till sin form, men fortfarande originell när det gäller var materialet hämtats. Tegel från rivningskåkar på ett nedlagt regemente, takvirke från ett förbrukat teatersceneri, och så vidare.

Det var för ungefär fyra år sedan som Lennart Svärd köpte den här tomten – ett ganska ofruktbart stycke mark några kilometer från havet, mitt på Gotlands östra kust. Ungefär vid ”näsroten” om man tänker sig Östergarn som gotlandsgubbens näsa.

Huset med sin himmelspekande tipitopp är förstås omöjligt att missa när man kommer vägen förbi. Det ligger några tiotal meter upp i en svag sluttning. Runt om bland buskar och tuvor hukar diverse konstverk, de flesta i betong. På väg upp till huset upptäcker man också de två dammarna, där vattnet i hushållets eget kretslopp renas och vitaliseras, i väntan på nästa disk eller dusch.

Dagens rening inte hållbar
Men det egentliga ärendet hos Lennart och Sonja gäller hur man räddar Östersjöns bottnar och Gotlands grundvattentillgångar, i en och samma operation.
Jo, förklarar Lennart – det handlar, rent ut sagt, om att inte skita ner det vatten man släpper ut. Och då duger inte de metoder som idag används, med traditionella vattentoaletter, reningsverk för avloppsnäten och trekammarbrunnar.
I Sverige tillämpas ju i huvudsak dessa två varianter för hanteringen av hushållens avlopp. Antingen är man ansluten till det kommunala nätet, och då hamnar allt man släpper ut i reningsverket. Eller också bor man för avsides, och då måste man ha en slamavskiljning, vanligen i form av en trekammarbrunn, där det sker en sedimentering av det fasta avfallet och infiltration ner i marken av det flytande. En slamtömningsbil kommer någon gång per år för att ta hand om det som stannat i brunnen.
Inget av dessa system är långsiktigt hållbart, poängterar Lennart.

– Titta på de så kallade reningsverken, hur de behandlar fosforn. Den är ju ett grundämne och måste gå tillbaka till natu-ren. Nu binds den upp med järnklorid eller aluminium och hamnar på Östersjöns botten eller som slam på en depå. Det som sker i reningsverken är inte en rening, det är en omfördelning.
– Visste du att Stockholm kör avlopps-slam för slutförvaring i Aitikgruvan uppe i Lappland eftersom man har så svårt att bli  av med det på annat sätt? Det är helt otroligt!

Och inte är det bättre med trekammarbrunnar, fortsätter Lennart.
– Miljö- och Hälsoskyddsnämnden här på ön har själv kommit fram till att 4200 av 10 000 trekammarbrunnar förstört ägarnas eget brunnsvatten. Dessutom har man noga undersökt 100 vattenbrunnar runt om på ön, och funnit att 59 av dem är förorenade – biologiskt, kemiskt eller både/och. Ändå fortsätter man att förespråka trekammarbrunnar, och nu ska även det kommunala avloppsnätet byggas ut för många miljoner.

Lennart döljer inte sin upprördhet när han talar om hur vi behandlar vårt vatten.
– Det första stora felet är att man blandar ihop allt i ett och samma system. 99 procent av föroreningarna i avloppsvattnet kommer från urin och fekalier.
– Det här påverkar också vårt förhållningssätt till vatten, säger Sonja. Man får ju mindre respekt för vattnet om man skiter i det.
En stor del av avloppsproblematiken har sin grund i att urinen blandas med fekalierna. Detta gör att fekaliebakteriena växer på urinen – och ger en elak stank, dessutom.

Nödvändigt med urinseparering
För att illustrera skillnaden, och visa hur det blir när man inte släpper ut en mix av fekalier och urin, tar Lennart mig med ut till trekammarbrunnen. Där sitter den vanliga skylten med varning för dödlig gas, men Lennart lyfter oförskräckt undan locket, och ingen särskild lukt alls strömmar upp. Nere på kammarväggarnas krön sitter dessutom en livs levande padda i till synes högönsklig välmåga…
 
– Men så är det ju bara gråvatten vi släpper ut, kommenterar Lennart. Egentligen är det överambitiöst med trekammarbrunn, men det var vad kommunen krävde.
– Vid nybyggnationer borde det vara krav på urinseparering – som i Tanum på västkusten. Urinen är ju ett perfekt gödningsmedel, bara man spär det tio gånger.

De traditionella reningsverken är inget bra alternativ, och definitivt skadliga för Östersjön, menar Lennart och slår i sina pärmar med allehanda dokument:

– Kan du gissa hur mycket kemikalier man sätter in för att binda upp fosforn vid reningsverket i Visby varje år, i form av järnklorid, aluminiumsulfat och polymerer? frågar han retoriskt. 
 – Sexton kilo per person, bara för de 30 000 gotlänningar som är anslutna till avloppsnätet! Jag kallar det kommun-
drinken…

När Lennart Svärd skulle bygga sitt hus på den nyköpta tomten för några år sedan funderade han mycket på hur han skulle lösa avloppsfrågan på ett miljövänligt sätt. Via en gotländsk biologilärare, Wolfgang Brünner, som gjort sig känd för att skapa slutna kretslopp i stora glasflaskor, damejeanner, hade han lärt känna forskaren och systemekologen Folke Günther i Lund. Denne hade redan tidigare renat gråvatten med hjälp av växter. I korthet kan man säga att det handlade om ett system med vertikalodling i lådor på en vägg, och kompletterande dammar. Tillsammans arbetade man fram en modell för hur detta skulle kunna utformas hos Lennart.

Efter att bygglovet gått igenom, 2004, var det ”bara” frågan om att finansiera det hela. Detta var ju något av ett pilotprojekt, och eftersom det var svåra markförhållandena krävdes extra insatser för dammarna. Dessutom kostade ju husbygget pengar, även om Lennart är specialist på att bygga billigt och jobbar mycket själv.
För kretsloppsanläggningen lyckades han få ett bidrag via EU-programmet Leader+, men ingen vanlig bank ville ställa upp med lån i övrigt.
– Det var något med utformningen av huset och reningsanläggningen som de var skeptiska till, menar Lennart.
Då tog han kontakt med JAK i stället.
– Där fick jag ett helt annat bemötande. Magnus Frank i Skövde var väldigt positiv, och jag tror att man gillade själva projek-tet med vattenrening. Jag fick ett lån på 300 000, och utan det hade jag inte kunnat köra igång. JAK-lånet var helt avgörande.

Tveksamma tjänstemän
Några som ställt sig mycket tveksamma är annars tjänstemännen på Gotlands kommun.
– De krävde att vi skulle ha en anläggning för infiltration ifall dammarna skulle rinna över, och en femårig prövotid för projektet. Det är ganska märkligt, eftersom de samtidigt godkänner trekammarbrunnar där ett mycket mer förorenat vatten infiltreras ner i grundvattnet. Vi ska ju bara rena gråvattnet.

Nu tas det regelbundna vattenprover, och de visar väldigt bra värden – betydligt bättre än man räknat med.
– Vår tanke var inte att vi skulle kunna dricka det här vattnet, vi skulle bara använda det för disk och tvätt. Men nu visar det sig att det är tjänligt som dricksvatten, om än med anmärkning. Undantaget är ett provtillfälle förra hösten, när det var otjänligt.

Det mest unika med Lennarts anläggning är väggen, där gråvattnet sipprar uppifrån och ner med fyra liter per minut, och på så sätt vattnar de små ”balkonglådor” där diverse prydnads- och hushållsväxter planterats.

Vertikal odling i sig är inte nytt. Redan i bibeln talas det ju om Babylons hängande trädgårdar. Men att vattna med gråvatten på detta sätt – det lär ingen ha gjort innan Folke Günther kom på idén.
 
Väggens växter renar vattnet
Arrangemanget innebär att man slår flera flugor i en smäll:

• Gråvattnet är mer näringsrikt än vatten från vattenledningen eller brunnen, växterna får alltså mer näring.

• Vattnet renas då växterna tar upp fosfor och andra näringsämnen, jordbakterierna bryter ned organiskt avfall och ”säljer” växtnäringsämnena till växterna i utbyte mot socker.

• Man får en behändig odling av sallad, kryddor och annat nyttigt eller vackert till hushållet.

Enligt Folke Günther är väggen, trots sitt lilla format på bara några kvadratmeter, effektivare än dammarna som vattenrenare. Men den bästa effekten får man genom att kombinera de två.
 
Hur känsliga är då växterna för vad man häller i avloppet?

– Från början var vi väldigt noga med vilka disk- och tvättmedel vi använde, men nu köper vi de vanliga miljömärkta. Det går hur bra som helst, säger Lennart Svärd.
Och Sonja pekar på det pedagogiska värdet i att man själv får se resultatet av sina handlingar.
– Har du kommunalt avlopp är det mycket större risk att du häller ut sådant du inte borde. När det du gör drabbar dina egna växter sköter du om ditt vatten mycket bättre.

Även om Lennart Svärd mött en hel del skepsis i vissa kretsar har intresset varit enormt för hans reningsanläggning. Studiebesöken har avlöst varandra och kan nu räknas i hundratal. Förutom lokala potentater kan nämnas amerikanska gäster, en enhetschef från EU-kommissionens direktorat för jordbruksfrågor, en professor från universitetet i Tel Aviv, och så vidare. I samband med Almedalsveckan i år hade Lennart gjort i ordning en Levande vägg till allmän beskådan vid Sidas Östersjöcentrum i Visby.

– Det här är inte den enda lösningen på vattenproblemet, men den är så enkel! Och den passar lika bra i vårt teknologiska samhälle som i ett utvecklingsland, där man kan vinna mycket på att kombinera vattnets kretslopp med en växtodling, menar Lennart Svärd.
 
 
Kostar ungefär som va-anslutning
Systemekolog Folke Günther, som tagit fram grundkonceptet för den levande väggen, räknar med en kostnad för hela anläggningen som ungefär motsvarar den genomsnittliga anslutningsavgiften för vatten och avlopp i svenska kommuner – ca 80 000 kronor. Men mycket beror förstås på vilket eget arbete man kan lägga ner. De huvudsakliga posterna är markarbeten, grus och sand, tätande duk för dammarna (bentonitlera eller gummi), två- eller trekammarbrunn, pumpar, slangar och rör, samt material till väggen.

Man kan även nöja sig med att rena gråvattnet enbart via väggen, men då krävs det att den står i ett växthus med åretruntvärme.

Färdig standardvägg finns inte att köpa. Men Lennart Svärd tillverkar väggar på beställning, anpassade till kundens behov. Folke Günther vill ta fram ett byggblock som man kan bygga en vägg med i önskad storlek, sten för sten. 


www.holon.se/folke (Folke Günthers hemsida; sök på t ex ”vägg”).
 

Lennart Svärd  Gammelgarn Enge 113 
623 67 Katthammarsvik
070-48 34 490